I don’t feel like dancing

Och det får avsluta detta inlägg.

Snart smäller det!

Om ungefär 8 timmar åker jag till Avesta och påbörjar säsongens jobb på Outokumpu Stainless Steel, vi har 3 härliga veckors arbete framför oss med 12-timmarskift och luft tillräckligt giftig för att döda björndjur. Jag gillar’t.

Jag har funderat på att börja skriva någon form av dagbok, i en bunden bok alltså. Jag känner att jag inte kommer ihåg ens hälften av allt som borde kommas ihåg, och jag vill ha något att se tillbaka på även om det bara handlar om några veckor, såväl som månader, år eller decennier. Jag tror att den som är rik på minnen inte behöver pengar, så länge som man har lyckliga minnen. Dessutom så är det spännande på något vis att anteckna ner det som händer, speciellt om man är i ett främmande element som t.ex. ute på vandring, på väg upp för ett berg eller på väg ner i en dal, att dokumentera det man absorberar kan vara väldigt stimulerande. Om tio år kan man se tillbaka på ens liv och jämföra lite, fundera på vad som har förändrats och vad som har förblivit detsamma, och om det är värt att förändra eller försvara.

Mitt sug efter kampsport har förresten återigen gjort sig påmind, efter att ha sträckkollat igenom 3 säsonger av The Ultimate Fighter och otaliga mängder matcher i UFC så känner jag att jag också vill tävla, kanske inte i just MMA/UFC, men definitivt i någon form av kampsport. De stilar jag har blivit mest intresserad av är Muay Thai (Thaiboxing), Hapkido, Aikido, Judo, Brasiliansk Ju-Jutsu, Grek-Romersk brottning och Judo. Det är en hel del, men jag tror att jag skulle ha större chans i de sporter som utförs stående, tack vare min längd och räckvidd så har jag inte nödvändigtvis ett övertag men definitivt en fördel. Dessutom har jag ju tränat Kyukushinkai Karate tidigare, så jag har erfarenhet av stående sporter.

Nåväl, nu ska jag nog lägga ner och fundera på att sova, eller packa ner lite till inför flytten kanske? Är egentligen inte trött, men jag åker halv sju imorgon bitti, så det kanske är bud på att försöka sova ändå?

Manly!

Varför jag älskar The Escapist:s forum.

Tråd: The manliest thing you’ve done?

En liten tanke angående sportbilar

Ferrari Enzo har en toppfart på ca 350 km/h, och kostar runt 5 miljoner kr.
Golf V R32 har en toppfart på ca 270 km/h, och kostar runt 185 000 kr.

Det innebär att man betalar ca. 14 285 kr per km/h för sin Enzo, och ynka 685 kr per km/h för Golfen.

Rätt fult, eh?

Howdie!

Det var ett tag sen man skrev något här, har inte haft några djupa ämnen att spinna vidare på riktigt så jag har valt att avstå, då jag gärna håller privatliver utanför bloggen så mycket det går.

Men något som är väldigt värt att berätta är att jag och Señor 7th blir sambo om 3 veckor, det ska bli väldigt roligt och framförallt skönt då jag har mycket större frihet både ekonomiskt såväl som mobilt. Äntligen inga fler 50-minutersbussar! <3

Ajuste, och jag har klantat till det med min ekonomi, så jag har inga pengar att betala hyra, el eller internet med för Juli månad. Awesome!

En helt ny värld

Tjabba tjena hallå!

Har varit på ett seminarium i helgen vars syfte har varit att “kasta bränsle i brasan” så att säga, och efter 3 dagar med några av världens bästa inom vad grejen handlade om, och däribland DEN bästa, största och viktigaste som finns i verksamheten så kan jag säga att jag är otroligt peppad, motiverad, positiv, upplyst, you name it! Det känns som att den insikt jag fått under helgen har öppnat en helt ny värld, trots att jag redan visste om den. Eller ja, jag trodde att jag visste om den. Om ni bara visste…

Jag ska inte dra ut detta med att snacka om något ni förmodligen inte ens känner till, så jag tänkte bara säga att jag äntligen är hemma igen i min egen lägenhet, och kan pusta ut i min egen säng. Kommande vecka bjuder förhoppningsvis på en massa positiva händelser, och jag tänker använda den energi jag fått ta del av i helgen och utnyttja den till mitt bästa förfogande.

Nu ska jag dock sova, ska jobba imorgon och behöver min välbehövda skönhetssömn!

GOD NATT, OCH DRÖM!

PS. Den som är nyfiken på vad helgen bjöd på får hemskt gärna höra av sig! DS.

Den förbjudna staden Annorlunda

Vi går längs den stig alla andra redan har trampat upp,
vi köper det som alla andra redan har köpt,
vi beter oss på samma sätt som alla andra gör.

Rädda för att gå över den tunna linje som markerar gränsen mellan landet Lagom och den förbjudna staden Annorlunda offrar vi individualitet för samhörighet, utan att ens för en stund stanna till och fundera över vilka vi egentligen är. Ordet individ tycks ha gått förlorat i det vimlet som orden rea, mode och filmstjärnor har framställt, och vi tycks redan ha glömt bort vad ordet står för, vad det ger oss, hur det gör oss.

“Tyck såhär”, “klä dig sådär”, “lyssna på detta”, “kör Volvo”, media praktiskt taget byter sin fabricerade osäkerhet mot våra pengar, och vi betalar gladeligen.
Skvallertidningar säljer bättre än skönlitterära verk, för vem behöver ett eget liv när man kan läsa om andras?

Att människan är ett flockdjur finns det inga tvivel om, men är vi verkligen ett kollektivt sinne? Robotar programmerade till att prestera, spendera och repetera utan att protestera, vår generation tycks ha glömt bort att horisonten inte är världens ände.

Är det sorgligt, eller är det “normalt”? Är “vi” det nya “jag”?
Snart försvinner väl “individ” från Svenska Akademins Ordlista också, och ersätts med “shopaholic”, eller “fashionista”.

Rock ‘n’ roll over

Personligheter är rätt fascinerande. Vissa är ledare, vissa är följeslagare, vissa är flockdjur och andra är ensamvargar. Trots att vi egentligen föds med samma förutsättningar personlighetsmässigt så kan skillnaden vara enorm pga uppväxt, umgänge, intressen, osv.
Ännu mer intressant är att skillnaden mellan föräldrar och barn kan vara enorm, trots att de bor under samma tak och blir “skolade” vid matbordet från den stund de kan stå på sina ben.

Men varför blir vi så olika? Hur kommer det sig att vi kan tycka,tänka och känna så olika trots att vi alla är människor, som alla har samma förutsättningar? Varför blir vissa personer rockmusiker medan andra blir seriemördare? Och varför delar inte jag min storasysters politiska värderingar trots att vi har växt upp under samma tak?

Kan det vara så att personligheter byggs av intryck, eller är det genetiskt? Föds vi till seriemördare och rockmusiker eller är det något som “bara händer” efter en viss tid med ett intrycksgivande element?

Jag blev helt såld på rocken redan när jag var väldigt liten, min pappa spelade jämt Black Sabbath, Aerosmith och AC/DC i bilen och min första CD-skiva var en samlingsplatta med en massa klassiska rockstycken, så man kan ju tycka att uppväxten står för en del av intresset för rock och den artistiskt inspirerade delen inom mig. Men samtidigt så tycker hälften av mina syskon mer om “radiomusik” än rock, trots att pappa bara spelar rock i bilen när han skjutsar ungarna till och från skolan.

Hur som helst så är det väldigt intressant, i alla fall för en storebror till 7 väldigt annorlunda syskon.

Det var ju dumt

10 minuter kvar till bussen, hittar inte plånboken eller regnjackan, skorna är fortfarande dyngsura sen helgens bravader, hörlurarna är spårlöst försvunna, väskan likaså, och snuset är slut. Till råga på allt så är bussen ändå försenad.

Grrr!

En snabbis bara

Jag ska snart sätta mig på bussen in mot Örebro för att hjälpa en kompis med att spendera pengar, men innan dess tänkte jag bara säga att

JAG SKA SJUNGA OCH SPELA GITARR I ETT BAND! Förhoppningsvis.

Allt hänger som vanligt på att alla är engagerade, men nu är jag så sjukt pepp att jag kommer tvinga alla som är inblandade att ge 100% så att vi kan spela på YEAH!, slänga upp våra grejer på MySpace, etc.

PEPPA!